Tid för att andas, landa och komma tillbaka
För att kunna gå vidare så måste man börja med att vara ärlig mot sig själv. Rannsaka sig själv, vad man vill, vad man känner, vart man står.
Just nu vet jag inget av det och jag vet att jag står i ett vägväl i livet då jag antingen tar tag i livet eller fortsätter som jag alltid gjort innan. Utan mål eller drömmar. Jag har haft ett liv, men har jag verkligen levt.
Detta får bli min start på något nytt, jag ska använda mig av mina tankar och funderingar som en platå för en nystart. För att jag ska kunna hitta mig själv så måste jag våga vara brutalt ärlig och blotta mig själv, mina tankar och känslor för mig finns det inget bättre sätt att göra detta än att få skriva.
Mitt liv har alltid varit kantat av motgångar och trauma. sanningen är att jag kan inte ens minnas när jag kände mig genuint lycklig. Jag har så länge jag kan minnas alltid skakat av mig allt och skjutit det lite åt sidan och förträngt det och gått vidare har alltid fåttt höra "Du är så stark" "Du fixar detta" vilket också gjort att man har känt att man hela tiden måste leva upp till det. men för första gången så känner jag att livet kommit ikapp mig med sån kraft att jag orkar inte vara stark längre. Jag orkar inte försöka låtsas som om allt är bra. Orkar inte vara glad.
att tillåta sig känna sig som man mår, svag så otroligt svag, liten och hjälplös är bland de mest skrämmande jag varit med om, paniken som kryper i kroppen, tårarna som jag inte längre försöker stoppa, alla sömnlösa nätter, alla mardrömmar och oroliga nätter, illamåendet, maktlösheten, oron, huvudvärken, saknad av hungerkänsla listan kan göras lång.
Och allt började den 17 april. Dagen jag aldrig kommer glömma.
Livet, vardagen sen den fruktansvärda dagen har aldrig blivit detsamma igen.
Jag förlorade så mycket den dagen som jag aldrig kommer kunna få tillbaka. Och jag kommer aldrig förlåta mig själv för den dagen och det jag gjorde även om jag inte ville. kommer aldrig förlåta mig själv för att jag inte var starkare och följde min egen väg, allt hade varit så annourlunda då.